Julafton hemma i Norrböle 1955. Månen lyste klart mellan tallarna på Törberget och kölden låg som ett tungt täcke över byn.

Pappa tog på sig sina ytterkläder och sa: Nu ska jag gå ut på sjön och ta fast jultomten. Det lät väldigt spännande för en femåring, för pappa brukade inte ljuga.

Några timmar senare kom han hem igen. Stampade av sig snön på farstubron och ropade. Göran! Nu har jag låst in jultomten ”däri brögsturn.”

Vid sextiden dukade mamma upp julbordet. Nu gick tiden olidligt sakta. Men när alla hade ätit sig mätta av den goda maten samlades vi i salen.                    

Där stod julgranen i sin fulla prakt, klädd med spröda glaskulor karameller och  flämtande stearinljus.

Bakom granen låg ett paket som var mycket större än de andra. Mamma läste alltid på paketen och delade ut ett åt gången, som fick öppnas i lugn och ro. Jag och mina bröder var mest nyfikna på det stora paketet.

Men det blev det allra sista och hon läste: God Jul! Bengt, Bo och Göran önskar morfar. Paketet öppnades med rekordfart sex ivriga barnahänder rev och slet i julpappret. Men vad var nu detta? Jo i paketet låg en liten timmerdoning, med riktiga medar och smidda beslag.

Det var jultomten det.  Pappa hade pulsat i snön över sjön och gått ändå till Mellansels station för att hämta paketet.

Timmerdoningen var tillverkad av vår morfar Lars i Hälsingland och  hade skickats med tåget från Holmsveden.

Med ett flak på den röda ”tomtekälken” gjorde vi många fartfyllda åk i backarna, ofta på gnistrande skare i vårsolens sken.