Lördag 17 november 2018

Nordsverige

Vår vilda vackra Stockholmsgata

På gränsen mellan Ångermanland och Lappland ligger ett av de mest storslagna naturområden vi har i vårt område. Skapad för 9400 år sedan, när en mäktig isälv gröpte ur urberget. Kvar efter att inlandsisen smält bort blev det en 1,5 kilometer lång och 50 meter djup kanjon, nu ingående i ett område på 148 ha, som 1974 inrättades som Stockholmsgata naturreservat.

ANUNDSJÖ · Published nov 4, 2018 at 06:15

Naturum Höga Kusten anordnar årligen vandringar i våra naturreservat och dessa är perfekta tillfällen att bekanta sig med nya naturområden.

Den här gången hade ett 25-tal personer hörsammat inbjudan till vandringen i Stockholmsgatan och flertalet av dem för första gången.

Efter en dryg timmes bilresa från Örnsköldsvik visar skylten i Solberg höger och 2 mil hyggligt bra grusväg väntar, innan de sista tre km norrut mot parkeringen, ger ett första intryck av att Stockholmsgatorna är på gång.

Alldeles in mot vägen breder klapperstensfält ut sig och nog påminner de rätt mycket om gammaldags kullerstensgator.

Vid parkeringen är man inne i naturreservatet och första biten vandring blir på spångar, innan det bär lite uppåt på steniga och av rötter knöliga stigar.

Kanjonen börjar skönjas lite till höger, landskapet blir alltmer hisnande och från stigen skymtar en trolsk liten tjärn, mitt i den gamla älvfåran.

Obemärkt passeras gränsen till Lappland och brantsidorna mot kanjonen blir allt högre och det gäller att vara vaksam och ha koll på var brantkanten finns.

Tvärsöver Stockholmsgatan syns några personer på väg ner och vi ska längre upp efter kanjonen ovanför branterna, för att ta oss till andra sidan och den stigen tillbaka. Då uppenbarar sig kanjonens egen ”Trolltunga”, som bildats där det porösare materialet bröts loss och skapade brantsidorna.

Utsikten från den måste förstås upplevas och efter en andäktig paus, bär det vidare.

På andra sidan möts man av en av våra naturreservats mest spektakulära rastplatser. Stockholm upplevs ju ibland av vissa som en stor kokande jättegryta, i vart fall i rusningstrafik, men vår Stockholmsgata har sin egen alldeles egna magnifika jättegryta. Skapad av stenar som virvlat runt och urholkat berget, när vattnet i strid fart forsat mot havet.

Jättegrytan är idag en rastplats och efter fikapaus bär det tillbaka utefter kanjonens östra sida. Vandringsleden, med trappor på flertalet ställen, leder ned till kanjonens botten och där uppenbarar sig en sagovärld, som för tankar till både troll, älvor och jättar.

Stora ansamlingar av stenblock, vattensamlingar, våtmarker och branta klippväggar på upp emot 40 meters höjd uppenbarar sig och det sistnämnda sägs vara det som gett kanjonen dess namn.

De branta bergssidorna påminner om husväggarna i de trånga gränderna i Gamla Stan i Stockholm, men knappast kan någon stadsgata i storstan ge samma magiska upplevelse som en vistelse i vår egen urbergskanjon.

Vandringen går kanske lite väl raskt för att hinna stanna till och utforska här och där, men guiden Marcus Dalebjörk samlar i alla fall ihop gruppen några gånger och berättar lite grann om kanjonens tillblivelse och historia.

Den verkliga pärlan i vår Stockholmsgata dyker upp i slutet på vandringen, när vi tar en annan stig sista biten tillbaka och den trolska Uvtjärn blir synlig nedanför klipphällarna.

Speglingarna i det mörka vattnet av höga klippväggar, stenras, bumlingar i vattnet, stenarna i gamla älvfåran och gräs och våtmark kring utloppet ger en fängslande naturupplevelse med trolsk mystik.

Uvtjärn kan även nås av den som har svårt att vandra i besvärlig terräng och efter knappt 300 meters lite enklare vandring från parkeringen, så kan tjärnens magiska väsen beskådas från en iordningställd utsiktsplats.

..där uppenbarar sig en sagovärld, som för tankar till både troll, älvor och jättar.