Lördag 8 augusti 2020

Nordsverige

Att mista ett barn är en livslång sorg. För Edith Andersson har ”Febe - nätverket för föräldrar som mist barn” blivit en betydelsefull ventil i tillvaron där man kan samtala med andra föräldrar som själva har genomlidit samma hemska förlust. Foto: MARIA BOSTRÖM

”Var inte ensam i sorgen”

”Man blir aldrig hel igen efter att ha förlorat ett barn. Man blir annorlunda.”
Det konstaterar Edith Andersson som själv mist en dotter. För henne har Febe, nätverket för föräldrar som mist ett barn, betytt mycket.

BREDBYN · Published feb 4, 2020 at 06:15

Att mista ett barn bryter mot den ”naturliga ordningen”, att de äldsta är de som lämnar in först.

Det är en sorg som är djupgående och livslång, svår att sätta ord på och som tenderar att göra sig smärtsam påmind, om än med allt längre intervaller, livet ut.

Edith miste sin dotter 2003. Där har hon inte bara behövt hantera sorgen, utan även tabut att hennes dotter begick självmord. Men det är svårt att kunna prata om sorgen.

– När jag berättade att min dotter begick självmord var det en del som studsade bort. Men jag har aldrig gjort någon hemlighet av det. Men sorgen blir mer mångbottnad, man sörjer förlusten, vanmakten att man inte kan göra någonting åt det och frågorna som aldrig får något svar. Det följer en hela livet, beskriver Edith känslorna som en efterlevande får leva med.

– Kan den verkligheten väcka någon som är beredd begå självmord är det bra!

Då, när det inträffade, var det sorgegruppen i kyrkan som skänkte någon slags lindring, även om det var för alla som förlorat anhöriga.

Precis som med Febe, rådde absolut tystnadsplikt utanför samtalsrummet. Det ledde också till vänskapsband som råder över tid. Samtidigt finns det känslor och tankar i sorgen som kanske enbart de som är i samma sits kan fullt ut förstå.

– Det hjälper faktiskt att få prata om det och kanske möta de som varit med om liknande förluster. Bara att säga någonting högt istället för att hålla känslorna inom sig, det hjälper. Det kan låta konstigt, men man sätter ord på den sorg man känner, säger Edith som upptäckte Febe för ett par år sedan och som hittar gemenskap och en slags frid i de månatliga och givande träffarna.

– Man får säga precis hur man känner, det är en fördel med Febes träffar. Man törs också säga det man inte riktigt kan säga till andra.

På träffarna samlas både mödrar och fäder, alla med samma bistra och tunga erfarenhet, att tvingas sörja sitt barn. Då blir man heller inte ensam i sorgen.

– Som mamma, som förälder kan man inte ge upp. Inte när man har fler barn. Den drivkraften känner många. Då är det också bra att det finns en plats där man kan få ventiler när det blir för mycket. Och det är inte bara sorg, utan det varvas med sorg och glädje.

Livet kan gå vidare.

Om Febe

  • Ett nätverk för föräldrar som mist barn
  • Föreningen initierades av bussolyckan i Norge 1988, där 12 barn och 4 vuxna från Kista omkom. Därifrån sågs ett behov av att träffas och samtala för föräldrarna. 1995 beslutade man sig för att starta Febe.
  • Föreningen finns på riksnivå och i form av lokala grupper och kontaktpersoner på ett flertal orter i Sverige.
  • Febe Ångermanland når man enklast via mejl, angermanland@febe.net
  • Ungefär en gång i månaden träffas man inom Febe Ångermanland.

Risk för ökad smittspridning

LÄNET Trots att smittan minskar i Västernorrland finns det en risk för en ökad smittspridning i länet. Detta enligt scenarier som tagits fram för Västernorrland.