Lördag 17 november 2018

Nordsverige

Om surrogatmödraskap och sorg

Surrogatmoderskap är något som väcker känslor både i den ena och den andra riktningen. Ett surrogatmoderskap som slutade i katastrof är temat i Margareta Burmans, Umeå, andra bok som just kommit ut. Den första heter Min beskärda del och handlar om barndom och gymnasieåren i Örnsköldsvik. En bok som genomsyras av hennes ständiga funderingar på vem som är hennes pappa.

NÄTRA-UMEÅ · Published nov 1, 2018 at 11:15

Nu har uppföljaren kommit. Boken heter Av fröjd och smärta.

Det är till stora delar en rent dokumentär bok över hur en piga från en by kom i klorna på ett halvgammalt välbärgat par i borgerskapet i Örnsköldsvik i slutet av 1930-talet.

Han var agronom till yrket och respekterad i bygden. Han fick god insyn i böndernas affärer och blev med tiden förmögen.

Han satt både i kommunfullmäktige och kyrkofullmäktige och pigans föräldrar tyckte att deras dotter fått en bra plats och uppmuntrade henne att stanna kvar.

Vad de inte visste var att agronomen och hans fru, som båda nämns vid sina riktiga namn i boken, började bli alltför inställsamma och familjära.

De berättade för pigan att deras barnlöshet var deras stora sorg i livet. Om Gud ändå ville skänka dem ett barn?

De ville adoptera pigan som sin dotter och en kväll gick de rakt på sak. Om pigan ville skänka dem ett barn skulle det vara en Gudi behjärtansvärd gärning.

De bad till Gud tillsammans och successivt blev den stackars flickan mer och mer involverad i deras stora sorg över att frun i huset inte kunde föda dem ett barn.

Pigan var uppfostrad i ett kristet hem i Kornsjö med Nordsverige som dagstidning och bad själv till Gud om vägledning. Hon var redan trolovad men att föda ett barn av altruistiska skäl blev en tanke som mer och mer mognade även hos henne även om hon hade sina starka tvivel.

Till sist lät hon frun i huset föra henne till makarnas sovrum med löfte om att allt skulle gå bra. Hon skulle själv få en fin utbildning på annan ort i Sverige om hon blev med barn.

Direkt efter förlossningen skulle de ta hand om barnet och både mor och dotter skulle få det långt bättre än om hon inte gick med på deras heta önskan.

Efter ett par månader stod det klart att den 22-åriga flickan blivit med barn. Hon fick resa till Kristinehamn för utbildning och barnafödande. Men då började de stora problemen. Vad skulle hon säga och skriva till sin fästman som hon i sitt dubbelrum längtade efter mer än allt annat på jorden?

Det här hände 1938 i Kornsjö, Örnsköldsvik och Kristinehamn. Margareta Burman har haft en bunt brev ifrån den här tiden i sina gömmor som hon inte förrän nu orkat läsa och ta tag i.

Det är starka välskrivna kärleksbrev som mer och mer leder fram mot katastrofen. Hon är själv resultatet av det som hände 1938 och uppfostrades av sina mor- och farföräldrar. Mer kan inte avslöjas här.

Boken lättas upp av hennes beskrivning över hur hon som ung student fick stipendium för att läsa ett år i USA.

Det blev en resa med m/s Kungsholm till New York och ett glatt och trivsamt studieår i en helt annan miljö i slutet av 1950-talet.

Boken är också en skildring över tre generationer kvinnor som alla är modiga och handlar efter de förutsättningar som står dem till buds.

Allt som står i boken har hänt och ett flertal personer nämns med sina riktiga namn.

Margareta Burman har varit lektor i svenska och historia vid Östra gymnasiet i Umeå till sin pensionering.

Hennes man har varit arkitekt i Umeå och illustrerat boken med teckningar.

Om Gud ändå ville skänka dem ett barn?