Torsdag 19 september 2019

Nordsverige

Mirakulöst för Anette att gå igen

Anette Gidlund, Arnäsvall, är en av få i Sverige som fått ”än är undrens tid inte förbi” inskrivet i en läkarjournal. Hon har mer än de flesta plågats av sjukdomar de senaste 26 åren. Grunden till problemen är en blodsjukdom som hon säger att hon är ensam om i världen.

ARNÄSVALL · Published jul 13, 2019 at 11:15

Efter att läkare i länet haft kontakt med Karolinska sjukhuset har den fått namnet hypofibronolys.

Men det lönar sig inte att googla på denna sjukdom. Den finns inte på nätet.  Sjukdomen visar sig främst i form av proppbildning i blodomloppet och ofta mycket svåra kramper i musklerna nattetid.

Anette Gidlund blev sängliggande första gången 2002 och var då så utslagen att hon inte ens kunde äta själv.

– Jag bodde då i Ullånger och en läkare i Härnösand ansåg att jag var så dålig att det inte ens var någon idé att skicka mig till rehab. Ingen trodde att jag skulle komma på benen igen, allra minst läkarna. Men jag hade vänner inom pingstkyrkan som bad för mig och själv var jag också troende och bad. Och ett år senare var jag på benen och träffade den läkare som dömt ut mig. Han ville helst undvika att tala med mig.

De senaste sju åren har Anette bott i Arnäsvall och därmed i närheten av sin tre söner med familjer. Men prövningarna har inte tagit slut.

För tre och ett halvt år sedan hamnade hon i rullstol igen efter en stroke och inre blödningar till följd av den kraftiga dos av blodförtunning hon måste ta för att motverka nya proppar som framförallt sätter sig i högra benet. Det är som rullstolsburen sångare i kören Gaudete som besökarna i Arnäs kyrka lärt känna henne i tre års tid.

– Men livet vände för mig ytterligare en gång, säger hon och visar ett mycket lyckligt leende. Jag var förkyld för tre och ett halvt år sedan med en besvärande hosta som följd. Och här i bostaden i min ensamhet i rullstolen blev jag kissnödig och kände att jag inte skulle hinna till toaletten ensam. Jag bad på nytt till Gud i min svåra situation och fick svar, berättar Anette och fortsätter.

– Jag fick uppleva att benen bar till toaletten och jag slapp kissa på mig. Jag tackade Gud och visade för vårdpersonal och anhöriga att jag kunde stå på egna ben igen. Jag hade en troende i vårdpersonalen som bevittnade undret och tillsammans kunde vi gråta och tacka Gud.

Anette lät döpa sig och blev medlem i Ullångers pingstförsamling. I dag betraktar hon sig inte som pingstvän utan säger att hon känner sig hemma i den kristna gemenskapen i Svenska kyrkan i Arnäs.

Efter tre år i rullstol imponerade Anette Gidlund stort på medlemmarna i sina körer när hon helt plötsligt gick för egen maskin.

Lika överraskade blev ledamöterna i församlingsrådet när hon rakryggad gjorde entré på egna ben. Nu har hon varit på benen varenda dag sedan ett halvår och klarar längre och längre promenader.

– Många brukar fråga vad som hänt. Och mitt svar är alltid att jag blivit helbrägdagjord genom bön och kristen tro. En del tror på detta under medan andra tvivlar. Själv vet jag vad som hänt.

Anette lever nu ett gott liv med de tre sönerna och deras familjer i närheten. De tre barnbarnen förgyller på ett alldeles särskilt sätt tillvaron.

– Men de tre åren i rullstol var också lärorika, säger hon. Det är inte roligt att besöka butiker i Örnsköldsvik och bli behandlad som ett förståndshandikappat barn. Det finns många inom handeln i Örnsköldsvik som borde gå kurser och lära sig skillnaden mellan att vara handikappad i huvudet och i kroppen.

Anette Gidlund berättar att det varit ganska vanligt att personal vänt sig till min assistent och frågat vad jag kan tänkas behöva i stället för att ställa frågan direkt till mig.

– Vid dessa tillfällen har jag förstås blivit ledsen. Det har också hänt att jag blivit tilltalad som ett barn och det visar att det är många inom handeln i Örnsköldsvik som inte vet hur handikappade kunder ska behandlas. Och det inte bara jag som råkat ut för denna okunskap. Jag har vänner i rullstol som blivit behandlade på samma sätt. Det är också något som vi pratar om inom handikapprörelsen.

De tre åren i rullstol var också lärorika.

Personligt

Namn: Anette Gidlund

Ålder: 58 år

Familj: Tre söner med familjer som alla bor i Örnsköldsvik, fyra barnbarn

Född: I Överhörnäs, har bott i Linköping och Ullånger och de senaste sju åren i Örnsköldsvik, bor nu i ett hyrt parhus i Arnäsvall

Utbildning/jobb: Supportsvarvare på Hägglunds, kockutbildad, hemtjänsten i Ullånger

Intressen: Sång och musik, sjunger i körerna Gaudete i Arnäs församling med Sven Edsfors som ledare och kören Joyvoice med Sara Karlsson ledare. Har en kristen tro och är ledamot i församlingsrådet i Arnäs församling.

Ser helst på TV: Jag är ofta ensam så det blir mycket teve med alla möjliga program

Senast lästa bok: Läser just nu ”I stormens öga” av Tamara Mc Kinley

Alltid i kylskåpet: Ost

3

år tillbringade Anette i rullstol.

Jour som kan göra nytta

SOLLEFTEÅ Kvinnojouren i Sollefteå behövs. Och i höst arrangerar man två föreläsningar för att informera om mäns våld mot kvinnor.