Torsdag 21 februari 2019

Nordsverige

”Jag har tagit farväl av familjen”

Pehr–Olof ”Peppe” Elfvendal i Byåker utanför Härnösand är före detta fotbollsmålvakt, tränare på landslagsnivå och lärare. För drygt åtta år sedan fick han beskedet att han drabbats av benmärgscancer. Något som vände upp och ned på tillvaron fullständigt.
– Jag har tagit farväl av familjen två gånger men rest mig på nio båda gångerna, säger Peppe.

HÄRNÖSAND · Published feb 3, 2019 at 06:15

Ursprungligen är Peppe Elfvendal - som tidigare hette Johansson i efternamn - född och uppvuxen i Ånge. I början av 1970-talet flyttade han till Härnösand för lärarstudier. Samtidigt skrev han på för IFK Härnösand där han blev ordinarie målvakt och var en av nyckelspelarna i laget i åtskilliga säsonger.

På 1980-talet, då var han fortfarande aktiv målvakt, utbildade han sig till målvaktsinstruktör och hjälpte både Ångermanlands Fotbollförbund och olika klubbar med kurser. Med åren kom han att bli en av landets mest respekterade målvaktsinstruktörer, anlitad även av Svenska Fotbollförbundet och med uppdrag som tagit honom till många länder.

Kanske hade Peppe utbildat målvakter ännu, om det inte vore för sjukdomen som drabbade honom för över åtta år sedan: myelom. En obotlig form av cancer i benmärgen. Samma sjukdom som förre landslagsspelaren Klas Ingesson led av. Ingesson avled 2014.

Peppe berättar att det var på hösten 2009 som han började känna sig ovanligt trött. Då kombinerade han jobbet som lärare med sina uppdrag för Svenska Fotbollförbundet och med att vara ansvarig för målvakterna i Umeå IK i Damallsvenskan.

– Jag tog det inte på allvar till en början. Jag tolkade inte tröttheten som annat än något tillfälligt. Men min ena son Pehr, som är läkare, fick mig att åka och ta prover på vårdcentralen.

Kort senare kom svaren som fick det att svartna, tillvaron att vändas upp och ned och tankarna att kastas runt som tvätt i en torktumlare på högsta varvtal.

– Det var chockerande. För mig och för hela mina familj. Att få veta att man fått cancer är i sig något som är svårt att ta in, men att också få veta att cancern inte går att bota…  Då hade jag svårt att se hur det någonsin skulle kunna bli uthärdligt, säger Peppe.

Otaliga läkarbesök, mängder av provtagningar, några riktigt kritiska perioder och två stamcellsbyten senare är Peppe Elfvendal fortfarande med i matchen.

– Cellgifterna och medicinerna ger biverkningar som inte är så trevliga men jag väljer att så ofta jag kan fokusera på det som är bra och inte det som är dåligt.

– Jag hänger med så mycket jag kan i det sociala umgänget, är med mina barn och barnbarn så ofta jag kan och jag följer vänner och bekanta via sociala medier. Försöker engagera mig i det jag har ork till.

Fotbollsintresset är lika starkt som förr och Peppe gläds mycket åt att hans ena son Maths är målvaktstränare både för svenska A-landslaget och allsvenska IFK Norrköping.

– Jag är väldigt stolt över Maths och glad att han kommit så långt. Det värmer mitt hjärta, säger Peppe och fortsätter:

– Jag har ett annat liv idag än innan sjukdomen men jag har ett ganska bra liv, säger han med talande ansiktsuttryck som understryker det sagda.

Familjen har alltid varit viktig för honom och efter sjukdomsbeskedet gäller det i ännu högre utsträckning.

– När jag just hade fått beskedet från läkarna, var det första jag tänkte: ”Jag kommer aldrig att få se barnbarnen växa upp”… Men jag hade fel. Jag har fått uppleva fem barnbarn och det är en underbar känsla. Dessutom har jag tänkt vara med ett tag till.

Men faktum är att han tagit farväl av familjen två gånger. Detta vid lägen då hans sjukdomstillstånd varit mycket illa.

– Att ha gjort det, varit uträknad men rest sig på nio och fortsatt kampen. Det ger andra perspektiv på livet än när allt bara rullar på, när vardagen går sin gilla gång.

När läkarna informerade honom om sjukdomen sa de att framtiden var oviss. ”Dagar blir till veckor, veckor blir till månader och månader blir till år. Ingen vet vad som händer”.

–  Men när jag själv läste om min sjukdom stod det att prognosen för överlevnad var 50 procent efter tre, fyra år. Jag var 57 år då jag fick domen. Nu har jag fyllt 65 och jag är här än. Jag börjar nog till och med bli lite intressant för läkarvetenskapen.

Att få veta att man fått cancer är i sig något som är svårt att ta in, men att också få veta att cancern inte går att bota…

Personligt

Namn: Pehr–Olof ”Peppe” Elfvendal.

Ålder: 65 år.

Äter: Gärna husmanskost.

Familj: Fru AnnKristine och tre vuxna söner med familjer, fem barnbarn.

Intressen: Familj, natur och sport.

Ser helst: Sport, natur och samhällsprogram.

Bästa egenskap: Ger inte upp!

Motto: Skapa fina minnen med familj och vänner.  

Om sjukdomen: – Jag har mörka stunder och jag har väldigt bra stöd och hjälp av en psykolog som jag kontaktade direkt när jag fick sjukdomsbeskedet och som jag gått hos sedan dess.

– Jag tycker inte att livet är rättvist och jag sörjer att jag inte kommer att få vara med så länge som jag hoppats. Men… jag försöker att ta tillvara på de goda stunderna och de är många, säger ”Peppe”.

Utomhusmatlagning med helhetstänk

ARNÄSVALL Intresset för utelivet och inte minst uteplatsen och maten är på tydligen uppgång. – Vi ser att intresset vuxit ganska kraftigt de senaste fem åren, säger Anna...

Fler tidiga sommarjobb att söka

KRAMFORS Redan nu finns det många sommarjobb att söka i landet. Vanligast är jobb inom sjukvård och omsorg som står för hälften av alla lediga platser. I Västernorrland fanns 787...