Fredag 21 februari 2020

Nordsverige

Har vi valt fel riksdagsmän?

Ledare · Published jan 16, 2020 at 01:15

När Sveriges Vattenkraftskommuner FSV anordnade ett seminarium i riksdagshuset i november i fjol kom det fyra riksdagsledamöter, en från Dalarna, en från Värmland, en från Norrbotten och en från Jämtland. Det var magert för att inte säga riktigt uselt. I Norrland har vi valt 60 riksdagsledamöter som ska företräda oss norrlänningar. Vi kanske har valt fel eftersom intresset är så svalt för en så viktig fråga som vattenkraften och dess återbäring till bygderna.

Norrlandslänen leververar förutom skog, malm, vindkraft och vattenkraft. Norrlandsälvarna med sitt forsande och magnika vatten byggdes ut till hela landets gagn och vattenkraften hade en viktig andel i industrialiseringen av Sverige. El från kraftverken i Norrlands älvar utom Dalälven och mindre vattendrag står för 78 procent av Sveriges vattenkraft och 32 procent av Sveriges totala elproduktion.

FSV jobbar för att berörda regioner får ta del av de värden som vattenkraften genererar. Kommunerna och regionerna får då stabila och förutsägbara intäkter. FSV är partipolitiskt neutral och de tar inte ställning för eller emot utbyggnad av vattenkraften.

Vattenkraften är en värdefull tillgång för Sverige, men varifrån den kommer glöms liksom bort i riksdagshuset. Vattenkraften genererar ekonomiska värden för många miljarder kronor varje år. Dessa rikedomar hamnar nästan helt i kraftbolagens kassakistor eller i statskassan. Staten tar för närvarande in nära sex miljarder kronor varje år enbart i fastighetsskatt på vattenkraftsanläggningar. Samtidigt går glesbygdskommunera på knäna, ekonomin går inte ihop och sparkraven skär som en laserkniv genom alla områden.

Varför sitter det så långt inne att kompensera kommuner och regioner som bidrar med så mycket? Ersättningen i dag är marginell, det kallas bygdeavgistmedel och är plåster på såren för de stora naturingrepp som gjorts. Exploateringen av vattenkraften har försämrat förutsättningarna för fiske, jord- och skogsbruk, liksom för turismen. FSV menar att de kommuner som bidrar med sina forsar till den gemensamma vattenkraftsproduktionen bör få en rättmätig del av den värdeskapning som sker lokalt.

I grannlandet Norge är detta en självklarhet. Där är återföringen av vattenkraftsmedel ett kraftfullt redskap för lokal och regional utveckling. Stortinget har i bred politisk enighet slagit fast att vattenkraften är ”en nationell resurs med stark lokal och regional förankring” och att detta ”betyder att kommunerna bör säkras uthålliga och stabila intäkter från den lokala kraftproduktionen”.

Här i Sverige orkar riksdagsledamötena inte ens gå på ett möte om detta trots att det hålls i riksdagshuset där de själva huserar. Det känns trist.

Vattenkraften är en värdefull tillgång för Sverige, men varifrån den kommer glöms liksom bort i riksdagshuset.

Flakabergsexploateringen känns som sista striden

När Sollefteå kommuns nya översiktsplan, som förbjuder ny storskalig vindkraft innan en ny energiplan har antagits, beslutades av kommunfullmäktige hösten 2017 var lyckan stor. Vi...

Äntligen vänder flyttströmmen

Nu vänder flyttströmmen från glesbygden. Stockholm som dragit till sig folk som flugor till en sockerbit är inte längre lika attraktiv. Det är främst barnfamijler som lämnar...

Badhuset blir en miserabel affär för härnösandsborna

Härnösands kommun har tecknat ett tjänstekoncessionsavtal i vilket avtalas att Attini Hotel AB ska driva simhallen och eventuellt uppföra ett hotell. Avtalet prövas för närvarande...

Sluta söndra - börja hela!

Krisen är störst i gles- och landsbygd, men istället för att stanna upp och ifrågasätta om förutsättningarna är de rätta och om nedskärningarna är rimliga, strider vi mot varandra.

Bankerna och glesbygden

Bankerna har kunnat göra goda affärer genom att skattebetalarna – även i glesbygden – sänkt Riksbankens ränta delvis genom att bekosta stora köp av obligationer. Vad gör då...

Centraliseringen sker i smyg

Det sker i smyg. Det sker med stora och små steg men kom inte och säg att vi inte har kompetensen, att vi är mindre värda.