Fredag 10 april 2020

Nordsverige

Misshandlad hjälper andra utsatta

Många såg men ingen gjorde något. Barnmisshandeln satte djupa spår men Linda Näreaho tog sig igenom motgångarna och stöttar andra utsatta via Kvinnojouren som medverkar vid Internationella Kvinnodagen den 8 mars på Kramfors teater.
– Jag skulle vilja ha mer av civilkurage även om det verkar som samhället blivit öppnare efter metoo. Våld måste synliggöras och speciellt när det gäller barn.

VÄJA · Published mar 7, 2020 at 06:15

Styvpappan höll familjen i vad som kan liknas vid ett skräckvälde. Hot och slag blev en del av vardagen och Linda tog sin tillflykt till kompisarna.

– Det blev vad man kallar en normaliseringsprocess, för att man vänjer sig och tror det är så här det är. Jag märkte direkt när det var bråk på gång och kände ett stort ansvar för mina småsyskon. En kompis fick mig att gå till polisen för att dokumentera skadorna. Då var jag 13 år. Först när andra sätter pränt på vad som skedde har jag fått en aha-upplevelse, berättar Linda som skulle gå genom eld och vatten för sina egna barn.

Slutligen var det socialtjänsten som såg till att Linda fick någon annanstans att bo men de lika utsatta syskonen blev kvar - och detta är än i dag svårsmält.

Mamman var bara 16 år när Linda föddes och första tiden bodde de på barnhem. Därefter följde ett antal fostemhemsplaceringar av varierande kvalitet på 1970-talet, när kommunens kontroll ännu inte var så omfattande. Mor och dotter brukade under fosterhemsåren träffas hemma hos mormor och morfar som var den trygga punkten i en rotlös tillvaro. När morföräldrarna dog blev det stormaskiga skyddsnätet ännu glesare.

– Jag har aldrig gråtit så mycket på någon begravning.

Vid 18 års ålder skaffade Linda ett eget boende. Då avvecklades fosterhemmet i Lillsela och nu skulle hon stå på helt egna ben. I Lillsela träffade hon kärleken.

– Det jag gått igenom har kostat på, men gjort mig till den jag är i dag. Det känns som en seger att ha kunnat gå vidare och lyckats. Relationen till mina egna tre barn är bra och jag är tacksam för små vardagliga saker, jag behöver inte resa till USA för att värdesätta tillvaron. En fisketur härikring räcker.

Vad som är smärtsamt att minnas är under skolåren då varken personal eller andra föräldrar gick in och försökte hjälpa till. Men som hon konstaterar, det var en annan tid och i dag tror hon att de hade agerat på ett bättre sätt.

Styvpappan var storvuxen och hans aggresivitet vida känd. Omgivningens handfallenhet hade sannolikt med rädsla för repressalier att göra. Sedan framkom att även mamman misshandlats av mannen i fråga, men uppenbarligen var hon inte kapabel att få stopp på misären.

Vid den här tidpunkten sökte Linda kontakt med sin biologiska pappa men intresset var tyvärr inte speciellt ömsesidigt.

– Jag hade spanat in honom länge i telefonkatalogen och hade nog en förskönad bild. Det visade sig att han hade velat att mamma gjorde abort och han visste tydligen bara att ett barn hade fötts.

Pappans fru hade ingen aning om Lindas existens och förhållandet tog slut. Linda blev boven i dramat, för att ha förstört den familjen. Teorin är att pappan kommer bli en av dessa gamlingar som sitter ensam på hemmet, begrundar sitt öde och undrar var alla tog vägen.

Relationen till biologiska mamman är okej och syskonen har en fungerade kontakt. Engagemanget i Kramfors Kvinnojour är enormt men oron stor för att verksamheten med skyddade boenden kan komma att konkurrensutsättas på en privat marknad. Då riskerar den ideella föreningen komma i kläm - och värst är det för de som inte får skydd och hjälp utan slussas runt.

På många håll i Sverige har skyddet av kvinnor och barn gjorts till en arena för vinstjakt. Samtidigt som ideella jourer tvingas lägga ner på grund av förändrad finansiering. Det är inte längre kvinnan själv som avgör, utan tjänstemän som beslutar om hon ska få stöd och skydd på en ideell Kvinnojour där erfarna eldsjälar har massvis med kunskap och verkligen vet vad de pratar om. Kvinnor som Linda, utrustade med hjärta och civilkurage.

Jag märkte direkt när det var bråk på gång

Personligt

Namn: Linda Näreaho.

Född: 1976.

Bor: I Väja.

Familj: Lyckligt gift med ungdomsvännen och tre barn i åldrarna 11, 21 och 24 år.

Aktuell: Anställd hos Kvinnojouren i Kramfors, jourkvinna och styrelsemedlem.

Motto: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Fritid: Brukar dra upp husvagnen till Tunsjön och fiska. Djupandas och känner hur pulsen går ned. Rider med dottern. Lyssnar på mycket poddar om hur man ska stärka självkänslan.

Musik: Gillar symphonic metal-bandet Within Temptation "spelar så högt så dottern får ont i öronen". Brittiska sopransångerskan Sarah Brightman. Dagsformen avgör musikgenre, ibland blir det ballader.

Smultronställe: Sommarstugan i Finland.

Vanvård av katt i Kramfors

KRAMFORS Mager, tovig och ofta ensam. En katt hos en vårdtagare i Kramfors riskerar att fara illa och därför har personalen gjort en lex Maja-anmälan till länsstyrelsen.

Skarpt brev till myndighet

SOLLEFTEÅ Migrationsverket glesar ut i asylboendena för att minska risken för smittspridning. Detta har föranlett en sträng skrivelse till Migrationsverket från Sollefteå kommun....

Flyttade på coronasmittad

MELLANSEL Glesare på asylboenden minskar smittspridningen. Det är Migrationsverkets inställning i coronatider, vilket föranlett förflyttning av asylsökande. Därav har myndigheten...

Äldre får pausa träningskort

KRAMFORS Alla över 70 år erbjuds att pausa sina tränings- och badkort på Bollstahallen och Ådalshallen. – Det är första gången vi gör så här och anledningen är...